Johan Hirschfeldt och Olof Petersson skriver i ”Svensk krisberedskap har inte fungerat som den borde” - DN.SE om brister i den svenska offentliga makten som visar sig vid allvarliga kriser, bland annat nu under pandemin. ”Det finns i olika lagar och förordningar en mängd olika bestämmelser om kriser och olyckor. Men dessa bestämmelser har tillkommit vid olika tidpunkter och för olika situationer”, skriver de.
De nämner ett antal krisbegrepp i regelverket (utomordentliga förhållanden, utomordentliga händelser, extraordinära situationer, extraordinära händelser i fredstid, fredstida krissituationer m.fl.) som de menar är helt eller delvis överlappande. Det saknas systematik och samordning vilket riskerar att försvaga krisberedskap och räddningstjänst, och Hirschfeldt och Petersson menar att den rättsliga regleringen bör arbetas om så att större tydlighet uppnås.
Om regleringen ska omarbetas för en ökad tydlighet så bör en arbetsmetod väljas som i så hög grad som möjligt säkerställer tydlighet på det begreppsliga planet. En sådan är den terminologiska metoden. Den innehåller i korthet följande steg: inventering av de begrepp som behöver användas (vid t.ex. krishantering), undersökning av vilka termer som används för de olika begreppen i lagar och förordningar, precisering av begreppen med hjälp av definitioner och bestämning av vilka termer som genomgående ska användas för begreppen i samtliga regelverk. Sist men inte minst så behöver den beslutade terminologin göras lätt tillgänglig så att den enkelt kan återanvändas, t.ex. genom en termbank eller en webbordlista.
Alla som har anledning att tala om saken ifråga behöver också ha en terminologisk medvetenhet. Det innebär bland annat att man förstår att konsekvent termval är en förutsättning för tydlighet. Konsekvensen medför i praktiken att samma termer används för samma begrepp i en och samma text och i olika texter om samma sak. Synonymi kan skapa osäkerhet och leder lätt till semantisk oreda. En genomarbetad och väl definierad terminologi på ett område fungerar som en ryggrad för tydlighet i informationsspridning och beslutsfattande.
Med hjälp av den terminologiska arbetsmetoden går det att göra språkbruket än mer ändamålsenligt och mer entydigt, dvs man uppnår det som Hirschfeldt och Petersson efterlyser: ordning och reda när det gäller terminologi i fackspråklig text.