Många svenska termer är sammansättningar och ibland har relaterade termer motsatta förled, t.ex. in- och ut-, från- och till-. Vissa förled är mer bekanta än andra – tillskärning känner vi förmodligen till från textilområdet, men kanske inte frånskärning (inom pappersindustrin). I svetssammanhang finns termen frånsvetsning och den har som motsats motsvetsningeftersomsvetslågan då är riktad mot den färdiga svetsen. (Synonymer till dessa är också vänster- resp. högersvetsning).
Boverket talar om frångänglighet och menar att en byggnad har god frångänglighet om det finns goda möjligheter att lämna en byggnad för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, t.ex. att en person i rullstol måste kunna ta sig ut ur en byggnad vid brand även om hissen då är avstängd. Att det behövs en term för begreppet är begripligt, men ändå känns termen lite underlig. Just förledsparet från- och till- är vanligtvis inte så främmande – jämför t.ex. tilluft och frånluft där riktningen är tydlig och bokstavlig: ’luft som tillförs ett rum’ resp. ’luft som bortförs från ett rum’. Det som möjligen blir ovant i frångänglighet är att till- i tillgänglighet ofta tolkas mer abstrakt och inte på samma sätt alltid har en lika tydlig riktning som i frångänglighet där det verkligen handlar om möjlighet att ta sig ut ur en byggnad.
Förlederna in- och ut- har också (tyvärr) blivit aktuella i uttrycken inrymning och utrymning (som har en koppling till frångänglighet). Inrymning var med på Språkrådets nyordslista 2017 och har fått en vidgad betydelse enligt Språktidningens redaktör Anders Svensson i en DN-krönika: Vid ett våldsdåd är ett sätt att undvika faran att inrymma, dvs. att låsa in sig och gömma sig och alltså inte lämna den byggnad där gärningspersonen befinner sig (dvs. utrymma) eftersom det medför större risker än att vara kvar i byggnaden. Det lite ovana är då att det, i analogi med inrymning och inrymma, också används om både byggnaden och personer i byggnaden: ”skolan inrymdes” resp. ”eleverna inrymdes” trots att det är nog låter mer ovant än i fallet utrymning där det går att tolka ”skolan utrymdes” som att den tömdes på folk. Men inrymning är nu en etablerad term, vid sidan av utrymning och utestängning, hos bl.a. MSB. Däremot finns inte termparet utrymme och inrymme (i betydelsen inre rum eller husrum) kvar; ett inrymme anges som obsolet i SAOB.
Henrik Nilsson