Den senaste tiden har helsidesannonser med termen obesitas förekommit i dagspressen. I dessa annonser har även termen fetma förekommit, men ofta mer i skymundan. Detta medvetna val att föra fram en latinsk term och på så sätt ”avstigmatisera” benämningen på en etablerad medicinsk diagnos och samtidigt ”avterminologisera” en latinsk synonym är intressant, särskilt med tanke på diskussionen om huruvida patienter ska kunna läsa och förstå sin journal – utan att journalen tappar i precision för vårdpersonalen.
Fackspråkligt är det viktigt att skilja mellan fetma och övervikt och olika grader förekommer (i förhållande till normalvikt eller undervikt). I Snomed CT används termen fetma, men det finns även latinska synonyma uttryck att välja bland, bl.a. obesitas – och i andra källor även adipositas. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid obesitas[1] definieras tillstånden på följande sätt (med hänvisning till Världshälsoorganisationen WHO): ”onormal eller överdriven ansamling av fettväv som utgör en risk för hälsan. Personer med BMI över 25 har övervikt och personer med BMI över 30 har obesitas”.
När det gäller själva termen verkar ett skifte, från fetma mot obesitas, alltså vara på gång. ”Latiniseringsfenomenet” är inte nytt – sockersjuka är sedan länge ersatt med diabetes. I andra sammanhang varierar bruket: röda hund – rubella. I en artikel i Dagens Medicin[2] används fetma i rubrik och ingress, men sedan enbart obesitas i texten. Ibland framhålls det att valet av uttryck handlar om grad av fackspråklighet – ”Fetma, eller obesitas som är det medicinska namnet”[3] – men i andra sammanhang verkar uttrycken mer likställda (som i Snomed CT) – ”frågor som rör övervikt och obesitas/fetma”[4] – och åtskilda från övervikt: ”Genom ökad kunskap bryter vi fördomarna om övervikt och obesitas/fetma”[5]. SVT som har en bred målgrupp har t.ex. lagt till ett förtydligande: ”En person med obesitas (fetma red anm) är en person som kämpar för att hålla rutiner för att inte gå upp i vikt.”[6]
I förhållande till etablerade termkriterier talar dock en del emot obesitas – inte minst ordets ovanliga form och uttal. Var ska till exempel betoningen ligga? Uttrycket är förvisso etablerat, hyfsat entydigt, men inte särskilt språkekonomiskt eller enkelt att passa in i svenskan (genus?).
Adjektivet obes (jämfört med fet) är inte helt enkelt att använda. Läkaresällskapets språkkommitté ansåg 1994 att adjektivet adipös används allmänt, medan obes ibland används i medicinjargong men aldrig i skrift.
I språkliga riktlinjer framhålls ofta konstruktionen person med fetma framför en konstruktion med adjektiv (”en fet person”). Den förstnämnda ”person med”-konstruktionen, vilken syftar till att skilja personen från diagnosen (man ”är” inte sin diagnos), har dock också kritiserats.[7]
I Snomed CT förekommer som sagt både uttrycket obesitas och fetma, även i kombinationer som svår fetma, patologisk fetma, livslång fetma och obesitas vid Dercums sjukdom och i sammansättningar (fetmaoperation/obesitasoperation). Olika gränsvärden delar in fetma i klasser (1–3) och då verkar just fetma och inte obesitas användas. I klassifikationen ICD-10 finns för koden E66 flera benämningar: obesitas, adipositas, fetma, övervikt. 1177[8], med sin breda målgrupp, använder i nuläget däremot genomgående fetma men visar också på termen obesitas existens: ”Fetma kallas också obesitas.”
Medicinsk terminologi är komplex med rötter i klassiska språk vad gäller anatomi och patologi, men också med influenser från andra språk. I en tid av avterminologisering, dvs. att fackspråk sipprar ut i allmänspråket, och då diskussioner om anpassning till olika målgrupper blir allt vanligare, är det intressant att notera att samma process alltså kan leda till avstigmatisering av ett uttryck.
Avterminologisering, dvs. användningen av en specifik fackterm utanför sitt snäva fackområde, sker mer inom områden som många människor kommer i kontakt med, till exempel utbildning, idrott, fritidsaktiviteter, hälso- och sjukvård. Det är förmodligen en förklaring till att obesitas nu oftare dyker upp, men ännu inte helt på egen hand utan ofta tillsammans med fetma. Generellt diskuteras i terminologivärlden nu avterminologisering, anpassning till icke-experter och koppling mellan terminologi- och klarspråksarbete. I det ljuset framstår valet att avterminologisera en latinsk term (i stället för att försöka avstigmatisera den etablerade svenska termen) som förståeligt men också lite förvånande. Alternativet att snarare aktivt försöka avstigmatisera termen fetma genom att använda den mer kanske dock inte är helt avpolletterat än: 1177 har ju t.ex. fortfarande kvar fetma på sina webbsidor.[9]
[1] https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2022-4-7822.pdf, s. 14
[2] https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/allmanmedicin/framgang-for-dubbelverkande-lakemedel-mot-fetma/
[3] https://www.folkhalsasverige.se/folkhalsa/visste-du-att-fetma-ar-en-sjukdom/#
[5] https://www.hobs.se/zone/oka-din-kunskap/inside/858
[6] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/corona-slar-hart-mot-de-som-lider-av-fetma
[7] Se Vilppala, 2021: Sandra.Vilppala.Kandidatuppsats - "Varför säga person? Alla vet väl att det är en person redan". (diva-portal.org).
[8] https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/mage-och-tarm/fetma/overvikt-och-fetma-hos-vuxna/
[9] Här kan också jämföras med användningen av förstärkningsordet ”fett” som ofta snarare får positiva konnotationer i vissa åldersgrupper.