1941
31 januari
Kungl. Maj:t fastställer stadgarna för TNC att gälla från juli 1941. Vid TNCs start förbinder sig ett antal företag att lämna TNC ett ekonomiskt stöd för kortare eller längre tid. Ett kansli upprättas, och ASEAs ekonomiska bidrag består i att man ställer verkställande ledamoten John Wennerbergs arbetskraft till förfogande, liksom bl.a. kontorslokaler. TNCs kansli förläggs av dessa skäl till ASEAs hemstad Västerås, närmare bestämt till Kristinagatan. Förutom John Wennerberg arbetar en sekreterare, Barbro Hallendorff vid kansliet.Enligt stadgarna skall TNC ha en utomstående språklig rådgivare, godkänd av Svenska Akademien. Till språklig rådgivare utses fil. dr Hans Reutercrona.
TNC knyter under det första året till sig 98 tekniska rådgivare för löpande samarbete. Ett så kallat rundfrågesystem för detta samarbete utvecklas (inte olikt det samarbete som i dag sker via e-post i bl.a. Svenska datatermgruppen). John Wennerberg arbetar fram ett klassifikationssystem för TNCs interna arkivering och termfrågekorrespondens.
Det slås fast i TNCs stadgar att TNC ska upprätthålla förbindelse med motsvarande organisationer i andra länder. I Norden finns Rådet for teknisk terminologi, RTT, i Norge (bildat 1938) och Terminologicentralen i Danmark (bildad 1940) med vilka TNC tar kontakt. I Finland, som saknar terminologiorganisation, etablerar TNC förbindelse med Tekniska Föreningen.
John Wennerberg skriver om TNC i Teknisk tidskrift (12 juli 1941), bl.a. om arbetsområde och arbetssätt:
Det tillkommer alltså TNC att ge besked om det korrekta ordet för ett givet tekniskt begrepp, i vissa fall även korrekt bokstavs- eller ritningsbeteckning därför, ävensom att ange innebörden av ett givet tekniskt uttryck. Även allmänspråkliga frågor i tekniskt sammanhang kunna tas upp till behandling, och det behöver strängt taget icke vara fråga om rent tekniska sammanhang, ty även nomenklaturen inom teknikens grund- och gränsvetenskaper måste intressera TNC i den mån dess resurser räcka till. Nyskapande av ord och tecken, när så behövs, hör naturligtvis till programmet.
1940
20 maj
Beslut om att permanenta tekniska nomenklaturkommitténs arbete genom att upprätta institutionen TNC.
1938
26 mars
Signaturen E. Htr skriver om den tekniska nomenklaturen som en "brännande kulturfråga" i Teknisk tidskrift:
Tekniken tränger alltså människan alltmer in på livet, och samtidigt härmed uppstår hos människan ett växande behov att lära känna de tekniska förutsättningarna för den moderna livsföringen. I detta dagliga umgänge mellan den skapande och den nyttjande parten kräves ett för båda parterna förståeligt språk. Det förefaller, som om detta villkor hittills alltför litet uppmärksammats. Och dock är det så, att varje landvinning, som tekniken gjort, infört nya begrepp, vilka i språket kräva talande och förståeliga beteckningar.
1936
15 januari
Den tekniska nomenklaturkommittén konstitueras. IVAs verkställande direktör Axel F Enström förklarar att meningen är att kommittén ska vara en centralpunkt för tekniskt nomenklaturarbete, "ett slags clearinganstalt, som kunde överblicka, taga emot förslag från olika håll och se till att det inte skar sig mellan närgränsande områden."
John Wennerberg skriver om tekniska nomenklaturfrågor i Teknisk Tidskrift och särskilt om vem som bör hantera dessa (årg. 66, s. 71–73):
"Jag kommer nu slutligen till frågan vem som bör taga hand om de tekniska nomenklaturproblemen för att resultatet skall bli det bästa möjliga. I början av föredraget nämnde jag ordet "kontakt" och framkastade några allmänna frågor rörande namnets till-lämpning på det hela och dess delar. Kan man vänta att få besked däri av en renodlad språkman? Nej, naturligtvis inte. Detta är ju ingen egentlig språkfråga. [...] I andra fall [ ...] blir det språkmannen som får ha ett ord med i laget. Endast han känner i grunden språkets mekanism, dess utvecklingshistoria och allmänna förråd, främmande ords införlivande, ordrytmens betydelse etc.
Det vore dock närmast hopplöst att för lösandet även av en sådan nomenklaturfråga sammanföra enbart den renodlade tekniske specialisten och den renodlade språkmannen. De skulle helt enkelt icke förstå varandra. Parterna måste veta en hel del om varandras arbetsfält, ju mera desto bättre. Om jag får ge min uppfattning en tillspetsad form skulle jag vilja säga, att den tekniska nomenklaturens handhavande kräver till 25 % teknisk fackkunskap på specialområdet ifråga, till 25 % språklig fackkunskap och till 50 % överblick över den tekniska nomenklaturen i dess helhet. Om någon siffra skall ökas är det den sistnämnda, och överblicken bör vid samarbetet vara tillfinnandes såväl på teknikernas som på språkmännens sida."
"Vulgaritet och vitsighet får ej förekomma i teknisk term" lyder en rubrik i Dagens Nyheter den 17 januari. John Wennerberg har talat vid Tekniska litteraturdagen då Tekniska litteratursällskapet konstituerades. Han varnade för "vulgaritet, originalitet och vitsighet, som ibland kunna innebära faror vid nyskapning av tekniska uttryck."
1935
2 december
Förvaltningsutskottet inom Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) beslutar att en kommitté för teknisk nomenklatur ska träda i verksamhet. Kommittén ska bestå av representanter för IVA, Svenska teknologföreningen, Sveriges standardiseringskommission, Kungliga Patent- och registreringsverket samt Svenska Uppfinnareföreningen.
1933
16 september
Signaturen E.M. skriver i Teknisk tidskrift om ordlistan Teknisk ordlista för hiss-, omlastnings- och transportanordningar som utkommit i Svenska teknologföreningens handboksserie och diskuterar samtidigt intresset för terminologi:
Intresset bland ingenjörer för åstadkommandet av enhetlig teknisk nomenklatur är för närvarande i märkbart tilltagande. Detta förhållande är knappast ägnat att förvåna, ty det är ett nödvändigt tillägg till teknisk verksamhet över huvud taget, att det tekniska språket erhåller en mot utvecklingen svarande utbyggnad och att denna gives bästa möjliga stadga, hyfs och ans. Brist i hithörande avseenden medför olägenheter av många slag. Som några få exempel härå må nämnas: vid affärsuppgörelser uppstå lätt missförstånd och tvister; vid diskussioner, både muntliga och skriftliga, åtgår i många fall mycket tid till motivering och förklaring av benämningar, t. o. m. om dessa icke äro nya; i teknisk-vetenskaplig litteratur är osäkerhet i fråga om val av tekniska benämningar mycket störande; den unge ingenjören finner vid sitt inträde i det praktiska livet ofta andra benämningar använda än de, han lärt känna under studietiden, vilket försvårar hans tillrättafinnande. Exemplen skulle kunna mångfaldigas, dock må ytterligare endast en synpunkt framhållas, nämligen att om mångskiftande och oklara benämningar förekomma på företeelserna och föremålen inom ett tekniskt fackområde, så gör detta, icke utan skäl, intryck av efterblivenhet i tekniskt avseende.