Uttrycket ”Det har jag inget begrepp om!” är bra för att minnas vad begrepp är. Har man ingen inre bild av något har man inget begrepp. Termen begrepp inom terminologiläran och terminologiarbetet handlar om en icke-språklig tanke- eller kunskapsenhet, en samling av kännetecken (begreppets intension) som ”täcker in” en viss kategori av referenter i verkligheten (begreppets extension).
Begrepp finns alltså inte i ordlistor eller termbanker – eller snarare de finns där enbart indirekt, genom sina representationer: termer, definitioner, symboler. Svårigheten är att det i allmänspråket ofta hänvisas till begrepp som något språkligt:
- ”I betänkandet används även begreppen id-handling eller id-kort.”
- ”Vid översättning av familjecentrerad vård till engelska kan begreppet stavas på tre olika sätt.”
Och detta görs trots att de stora, allmänspråkliga ordböckerna inte ger någon betydelse av ordet begrepp som en språklig enhet. Med ett terminologiskt resonemang i ryggen går det alltså inte att ”använda begrepp i en text” eller ”variera begrepp i en text”.
Men är det inte lite petigt att uppmärksamma detta? Det kan tyckas, men inom terminologiarbetet är det viktigt att göra en skillnad mellan begrepp och term. Särskilt när det finns flera termer i omlopp för ett och samma begrepp (synonymer) eller när samma term används för olika begrepp (polysemer, homonymer).
Dessutom vill man som terminolog ofta börja med att analysera var terminologiska problem har sitt ursprung: i begreppet, i termen – eller både och? Ursprunget påverkar de åtgärder som är lämpliga för att lösa problemet och även om åtgärderna hänger ihop, skiljer de sig också åt. Att komma överens om en definition är en annan arbetsuppgift än att välja en term framför en annan, även om både termer och definitionen språkligt uttrycker begreppet, men på olika sätt.
För det är begreppet som definieras, inte termen. Genom en (terminologisk) definition avgränsas begreppet från andra begrepp – förvisso genom att definitionen uttrycks med hjälp av språk, men inte genom att definitionen beskriver själva språket som uttrycker begreppet.
Termen begrepp används i terminologiska sammanhang ibland även som synonym till termpost, dvs. den sammanhållna del av en termsamling där upplysningar om ett begrepp samlas (termer, definition, anmärkning etc.). I ett gränssnitt i ett terminologihanteringssystem kan det därför stå "Skapa nytt begrepp" vilket kan vara förvirrande. (Om detta begrepp bäst bör benämnas med termpost eller begreppspost kan dock diskuteras.) I söksammanhang förekommer även uttrycket sökbegrepp, men där har sökterm blivit vanligare (särskilt inom hälso- och sjukvården), vilket också är mer (termino)logiskt.
Varför är då termen begrepp överrepresenterad i förhållande till t.ex. term eller fackuttryck i allmänspråket? Ja, kanske för att begrepp ingår i vissa fasta uttryck – ”bli ett begrepp”, ”ha ett begrepp om” eller ”stå i begrepp att” (där termen dock snarare står för begreppet ’avsikt’). För att det är kopplat till verbet begripa? För att termerna term och fackuttryck upplevs som svåra eller krångliga? Eller för att många inte har något begrepp om begrepp?
Henrik Nilsson